Runo Lagomarsino. La place entre les murs 2017, 40 gelatin silver prints and extraction of silver from the used photographic fixer. Prints 26.7 x 40 cm (each); silver 1 x 1 x 1cm. Photo credit: Renato Ghiazza.
Silvret på jorden är inte skapat här på jorden och inte ens i vårt solsystem. Det skapas i transmutationen av ämnen när en stjärna exploderar i en supernova eller när två döda stjärnor kretsandes kring varandra kolliderar. Bara då finns det tillräckligt med energi för att silver ska uppstå från andra element. Fragmenten sprids sedan i universum och när planeter skapas i de virvlande restmassorna runt solar som föds, kapslas silvret in i planeterna. Som i jordskorpan på vår planet.
Silvret och de silversalter som kan skapas då är nödvändiga för svartvitt analogt fotografi. Först i filmen och därefter i papperet som bilden kopieras på. I filmen svärtas silvret av ljuset som återkastas från det och dem som befunnit sig framför kamerans lins. Det svärtade, exponerade silvret i negativet blockerar sedan ljuset från förstoringsapparatens lampa och släpper igenom det ljus som i sin tur svärtar silvret i fotopapperet. Det silver som utsatts för ljus framkallas och fixeras och blir kvar i papperet medan det silver som inte exponerats fälls ut i fixet och blir kvar i fixeringsvätskan. Silver är värdefullt och i stora doser skadligt och därför återvinns ofta de silversalter som förblivit oexponerade när fotoprintar skapas i mörkrum.
En centimeterstor bit återvunnet silver i en glasmonter på en vägg, på en annan vägg 40 svartvita inramade analoga printar, 40 kopior av samma bild. Där till titeln; La Place entre les murs, ett citat ur en bok av Marguerite Duras.
Den svartvita bilden visar en grupp sittande och liggande människor belysta av solen. Vuxna och barn, leende, hår och kläder i kombination med det svartvita fotografiet ger ett förr, ett förflutet. Några av människorna på bilden är Lagomarsinos föräldrar och hans syster. Året är 1976, det år då föräldrarna och systern flydde från Argentina via båt, från militärjuntans diktatur. Ett år innan hans födsel i Sverige.
Exponeringsögonblicket är ett till synes lyckligt ögonblick för den grupp av människor som flytt militärdiktaturens Argentina, landets vars namn är härlett ur latinets argentum – silver.
40 printar av samma bild, 40 upprepade ögonblick. I Duras roman återkommer handlingar i snarlik form om och om igen på en och samma plats. Upprepningen av handlingar, av meningar, av skeenden, av beteenden skapar en oundviklighet.
En liknande oundviklighet vilar i det förflutna som Lagormarsinos verk visar. Där finns en rörelse från en kontinent till en annan. Från ett hem, från en av tvång och nödvändighet övergiven plats. I de upprepade bilderna finns endast små skillnader som uppstått utifrån det handens arbete som utförts 40 gånger i mörkrummet vid framkallningen av bilden. 40 gånger, 40 bad, 40 fotopapper nedsänkta i fotokemi. 40 gånger har kemikalierna trängt in i papperet, framkallat och svärtat det som blivit exponerat i bilden via ljuset i förstoringsapparaten. 40 gånger har de silversalter som inte exponerats sköljts ur och därefter har kemin recirkulerat, och resterna av den återvinningsprocess som den genomgått har producerat ett uns av ädelmetall, av silver som nu är inneslutet i en tät och genomskinlig box. Det vi inte längre ser, det som inte nåtts av ljuset är kvar.
Där finns en rörelse från en större händelse som involverar Runo Lagomarsinos föräldrar och syster till en framkallande process som både låser ett ögonblick i tiden och i en bokstavlig och överförd alkemisk förvandling transformerar det vi andra inte ser, det vi inte kan se till något extremt förtätat, till ett ädelt fragment.
Där uppstår en energi av annan karaktär än den som krävdes för att skapa silvret, en energi som kanske bara kan beskrivas med titeln på Duras roman, Kärleken.