Anna Henriksson. Bokporträtt (Bokmärken), Loppmarknad i Hunnebostrand, april 2015.
"I bildserien 'Bokporträtt' skildrar jag de historier som en bok bär på utöver författarens. Mitt arbete innebär ett sökande efter tidigare läsares handlingar och berör ämnen som tid, minne och boken som ett kulturhistoriskt föremål. För vad finns det för historier att utläsa genom att studera pärmens fläckar, hundöron eller osprättade inlagor? Spår som blir till hälsningsfraser till nästa läsare och som kopplar ihop ett då med ett nu.
En bok är ett samlarobjekt och anteckningar i marginalen eller kända ExLibris kan göra den än mer värdefull. Mina upptäckter har jag gestaltat genom närgående porträtt och alla bokporträtt är klassiskt arrangerade i min ateljé. De böcker som figurerar i verket har jag hittat i såväl privata bibliotek som folkbibliotek och antikvariat."
Detta är andra delen i en artikelserie om fotobokens närvaro och spridning på olika typer av offentliga och privata bibliotek i Sverige.
Mattias Winslow – Nynäshamns bibliotek
Mattias Winslow är utbildad till bibliotekarie vid Lunds universitet och anställd som vuxenbibliotekarie på Nynäshamns bibliotek, ett folkbibliotek beläget i Folkets Hus i Nynäshamn. I anslutning till biblioteket ligger också Nynäshamns konsthall och Nynäshamns bildarkiv. Winslow arbetar med författarbesök, bok- och filmcirklar samt med att bygga sommarutställningar för barn i samarbete med kollegor från biblioteket och konsthallen, bland annat För hundra år sedan – en utställning baserad på gamla fotografier från Nynäshamns bildarkiv. Han är inköpsansvarig för avdelning I, det vill säga böcker om konst, musik, film, teater och fotokonst.
Svante Larsson: Vad är din personliga relation till fotografi?
Mattias Winslow: Så länge jag kan minnas har jag varit intresserad av bilder av olika slag, och fotografi var en av de bildformer som tidigast fångade mitt intresse, inte minst genom de fotoböcker som fanns i mitt föräldrahem. Jag köpte en Nikon FA av en kompis (som senare blev fotograf) när jag var i tonåren, men lärde mig aldrig att använda den ordentligt. Men mitt intresse för fotografi som uttrycksform fördjupades när jag pluggade konstvetenskap i Lund och genom kontakt med fotointresserade vänner.
SL: Fanns det ett fotointresse innan, parallellt med att du utbildade dig till bibliotekarie?
MW: Ja, det har som sagt funnits med hela tiden. Ovan nämnda kompis pluggade på ICP i New York, jag åkte dit och hälsade på, gick på utställningar där och lärde känna fler blivande fotografer. Skamligt nog var det först när jag skaffade min första iPhone som jag själv började fotografera igen.
SL: Vad har du för relation till fotoböcker?
MW: Det är en gammal relation som nog har fördjupats sedan jag började jobba som bibliotekarie. Det är roligt att bläddra i de fotoböcker som redan finns på plats och roligt och svårt att ta ställning till vilka fotoböcker som bör köpas in. Som bibliotekarie på ett folkbibliotek gäller det att se till att de avdelningar man ansvarar för inte tar för stor plats i förhållande till de avdelningar som ens kollegor ansvarar för, och en del fotoböcker är som bekant ganska skrymmande. Jag kan i sammanhanget nämna en julklapp jag fick av pappa för längesedan - Med kameran som tröst av Carl Johan De Geer, med orden ”Utgallrad från Malmö stadsbibliotek” stämplade på insidan. Numera är den värd en del pengar och redan då gjorde den somliga av mina vänner rejält avundsjuka.
Jag har medverkat med en essä i Umbra Hominis av Samuel Nyholm och Peo Olsson (japp, kompisen som pluggade på ICP igen), utgiven på förlaget Null & Void – en bok som delvis kan beskrivas som en fotobok.
SL: Hur presenteras fotoböcker på biblioteket?
MW: Många står på hylla Inz (”Särskilda fotografer” enligt SAB-systemet), men det finns ju många olika sorters fotoböcker och en del av dem har fått stå kvar under de signum de tidigare katalogiserats under. Landet utom sig av Lars Tunbjörk står till exempel fortfarande på hylla Nc (”Geografi: Sverige”) tillsammans med K.W. Gullers Sverige från 1964. Och Jordabok av Sune Jonsson står kvar på hylla Qd (”Lantbruk”). Placeringar som givetvis kan diskuteras, men en poäng kan vara att de står där de står i enlighet med bokens ursprungliga syfte, en annan att de där får en chans att möta även låntagare som inte redan vet att de är fotoboksintresserade. Alla de ovan nämnda fotograferna finns ju dessutom representerade på hyllan för ”Särskilda fotografer” och den som är fotoboksintresserad kan se andra placeringar i bibliotekets katalog.
Fotoböcker är ofta tacksamma att skylta med, både på skylthyllor för nya böcker och på den hylla som kallas Personalens val. Sociala medier används också – där kan vi till exempel kombinera ett tips om SVT Play-dokumentär om Lee Miller med ett tips om en nyinköpt bok om henne.
SL: Har biblioteket några specialarrangemang i anslutning till fotoböcker?
MW: Fotografen Hannah Modigh har varit här på författarbesök och visat bilder ur boken Hillbilly Heroin, baby och konsthallen har haft fotoutställningar med bland andra Jerker Andersson (Phone Diary), Erik Danielsson (Kommun) och Sören Colbing. I samband med tillfällen som dessa passar vi på att göra större skyltningar baserade på vårt sortiment av fotoböcker, ibland på bokbord placerade nere i konsthallen.
SL: Vad styr vilka böcker som finns tillgängliga i biblioteket?
MW: Omvärldsbevakning i form av att den bibliotekarie som är ansvarig för respektive avdelning följer det aktuella utbudet via Bibliotekstjänst, Svensk bokhandel, nätbokhandlare, utställningar och bokmässor, sociala medier, dagspress samt andra mer specialiserade publikationer av olika slag. Om en lucka upptäcks i beståndet (som i fallet med Lee Miller ovan) kan lämplig komplettering av äldre utgivning köpas in. Beståndet kompletteras dessutom med böcker som fått distributionsstöd av Kulturrådet. Ibland har böcker som kommer från Kulturrådet redan köpts in, men de extra exemplaren kan då komma någon av bibliotekets filialer till del. Vi tar också gärna emot inköpsförslag från våra låntagare.
SL: Hur stor frihet har ni i val av vad som köps in?
MW: Stor frihet, som dock begränsas av ekonomi och hur mycket plats respektive avdelning tar i förhållande till de andra böcker och medier som bör finnas tillgängliga på ett folkbibliotek. Och alltså även av hur duktig man är på att gallra bland de äldre böckerna – en rätt svår uppgift.
SL: Vilka fotoböcker eftersöks av läsare?
MW: Väldigt blandat, allt från böcker om eller av särskilda fotografer till mer fotohistoriska verk som The wonderful world of Albert Kahn: colour photographs from a lost age och fotoböcker som folk söker sig till av intresse för ett visst ämne (lokalhistoria, fåglar, andra världskriget etc).
SL: Märker ni av en speciell läsekrets för fotoböcker?
MW: Återigen, en rätt blandad läsekrets – foto är ju en ganska tillgänglig konstform. Men visst märker vi att det finns de som är mer intresserade än andra, jag har till exempel köpt in en bok om Edward Weston efter att ha fått ett inköpsförslag av en låntagare.
SL: Hur läses fotoböcker på biblioteket? Läses de på plats, lånas hem...?
MW: Både och, men jag tycker inte att man ska underskatta betydelsen av att läsa eller titta i en bok på plats på ett bibliotek. Det finns risker med att bara mäta böckers relevans med hjälp av antal lån, något som inte minst gäller fotoböcker. De kan ju vara stora och otympliga att släpa hem, men nog så relevanta ändå.
SL: Finns det en speciell orsak/anledning/historik till varför det finns fotoböcker i biblioteket?
MW: Att biblioteket är ett folkbibliotek och därmed självklart bör ha plats för fotoböcker räcker långt, men kopplingen till konsthallen och Nynäshamns bildarkiv gör fotoboksbeståndet ännu mer motiverat.
SL: Hur väljer ni vad som köps in? Får ni andra tillskott av fotoböcker?
MW: Delvis samma svar som svaret på frågan ovan om vad som styr vad som finns tillgängligt på biblioteket. Jag kan tillägga att vi i motsats till en del andra bibliotek fortfarande har gemensamma inköpsmöten där vi går igenom den aktuella utgivningen och kan rådgöra med varandra om vad som bör köpas in. Även inköpsförslag, både från låntagare och kollegor, tas upp för diskussion vid dessa tillfällen. Vi får ganska mycket fotoböcker med distributionsstöd från Kulturrådet. En del av dessa böcker tas direkt in i bibliotekets fasta bestånd, andra får en chans att möta låntagarna på den särskilda hylla för Kulturrådsböcker som vi i likhet med många andra folkbibliotek har ställt upp.
Per Nordgren – Konstfacks bibliotek
Per Nordgren utbildade sig till bibliotekarie vid Umeå universitet, och har sedan dess arbetat på Konstfacks bibliotek med de flesta sysslor som förekommer på ett mindre högskolebibliotek. Han har för närvarande ansvar för bland annat förvärv och katalogisering av böcker.
Svante Larsson: Vad är din personliga relation till fotografi?
PN: Så länge jag minns har jag haft en stor bildtörst, som jag bland annat har kunnat stilla med konstböcker och fotoböcker från biblioteket. Sedan jag själv började arbeta på bibliotek har jag känt en viss avtrubbningseffekt, men den kanske jag i stället ska skylla på den allmänna bildrikedomen i dagens samhälle? Att fotografera är en självklar del av allas vardag idag, och jag har i hög grad dragits med i den närmast tvångsmässiga dokumentationen av vardagen som präglar vår tid.
SL: Fanns det ett fotointresse innan, parallellt med att du utbildade dig till bibliotekarie?
PN: När jag var elva köpte jag en systemkamera efter att ha avstått från lördagsgodis och annan konsumtion i ett par år, så det var uppenbarligen viktigt för mig. Jag gillade att bläddra i fotoalbum, och ville ha en egen kamera då jag tyckte att mina föräldrar fotograferade för lite. Det var nog orättvist. Min pappa var fotointresserad och köpte FOTO och Aktuell Fotografi. Jag bläddrade också i dem och läste annonserna med ändlösa uppräkningar av kameror och tillbehör med stort intresse. Med tiden kom det praktiska fotointresset att bli mer vilande, men fotoböcker och utställningar har alltid haft en dragningskraft på mig. Jag läste en fristående kurs i fotohistoria under den tidsperiod då jag utbildade mig till bibliotekarie, men mer av personligt intresse än med tanke på mitt framtida yrke.
SL: Vad har du för relation till fotoböcker?
PN: Jag har alltid associerat fotoböcker till bibliotek. Fotoavdelningen har alltid varit en av de platser jag har sökt upp när jag besökt ett nytt bibliotek. Det gick dock ganska fort att bläddra igenom alla fotoböcker i huvudbiblioteket på den lilla ort där jag växte upp. Sedan dess har jag förstås besökt andra, större bibliotek, men känslan var ändå överväldigande när jag började arbeta på Konstfack och bekantade mig med konst- och fotoböckerna här. Det finns väl mer välförsedda konstbibliotek, men för mig var det nytt med ett helt bibliotek med enbart intressanta böcker. Nu är jag som sagt kanske något avtrubbad och erfar mer sällan den känsla av överflöd som slog mig vid det första besöket, men ibland räcker det att öppna en bok för att den ska komma tillbaka.
SL: Hur presenteras fotoböcker på biblioteket?
PN: På samma sätt som andra böcker. I mån av plats skyltar vi med enstaka böcker, och folianterna kan stundtals läggas i en bokvagga för att locka till bläddring. Vi ställer upp böcker enligt SAB, men har länge hållit ihop fotoböcker i anslutning till konstavdelningen, även på den tid då foto låg helt och hållet under P som i ”Teknik, industri och kommunikationer”.
SL: Har biblioteket några specialarrangemang i anslutning till fotoböcker?
PN: Vi har nyligen börjat ordna bokpresentationer, men hann bara med ett par arrangemang innan pandemin slog till. Jag är säker på att vi kommer att arrangera presentationer av fotoböcker i framtiden när vi öppnar för besökare igen.
SL: Vad styr vilka böcker som finns tillgängliga i biblioteket?
PN: Större delen av vårt förvärv är användarstyrt, vilket innebär att vi köper in det mesta som föreslås av våra studenter, forskare, lärare och övrig personal. Vi gör enstaka undantag, till exempel om boken uppenbarligen inte är knuten till studierna och dessutom finns lätt tillgänglig på andra bibliotek. Jag har mig veterligt aldrig tackat nej till ett inköpsförslag som rört en fotobok – kanske möjligtvis vid något tillfälle av ekonomiska skäl. Fotoböcker blir ibland väldigt dyra på begagnatmarknaden! Utöver detta bevakar vi också utgivningen och kompletterar med sådant som vi tror kommer att efterfrågas i framtiden. Urvalsprinciperna beskrivs i våra riktlinjer för förvärv.
SL: Hur stor frihet har ni i val av vad som köps in?
PN: Vi bestämmer själva vad som ska köpas in, men begränsas naturligtvis av sådant som ekonomi och hyllutrymme.
SL: Vilka fotoböcker eftersöks av läsare?
PN: Monografier över enskilda fotografer dominerar utlånet, ofta i samband med utställningar eller att en fotograf uppmärksammats i andra sammanhang. Jag kan inte säga någonting mer specifikt, för det varierar ganska mycket från år till år.
SL: Märker ni av en speciell läsekrets för fotoböcker?
PN: Om jag ska gå på varifrån inköpsförslagen kommer skulle jag säga att snittåldern är något högre än för många andra avdelningar. Utan att ha aktuella siffror att titta på skulle jag dessutom säga att det ofta rör sig om besökare utifrån som lånar från fotoavdelningen snarare än våra egna studenter, och att de som lånar fotoböcker ofta lånar ganska många böcker på samma gång.
SL: Hur läses fotoböcker på biblioteket? Läses de på plats, lånas hem...?
PN: Det är inte helt lätt att hålla koll på hur olika typer av material läses på plats i biblioteket, men jag skulle nog säga att det är vanligare att de tas ut ur biblioteket för att läsas på annan plats, hemma eller vid arbetsplatsen eller ateljén, än att de avnjuts på plats.
SL: Finns det en speciell orsak/anledning/historik till varför det finns fotoböcker i biblioteket?
PN: Sedan 1960-talet har fotografi varit ett återkommande undervisningsämne på Konstfack, men de första kurserna i ämnet ordnades så tidigt som kring sekelskiftet 1900. Därför har det varit naturligt att utgivningen av fotoböcker ska bevakas tillsammans med andra av våra prioriterade ämnen. I perioder har vi också haft engagerade lärare som har bidragit mycket till att utveckla beståndet av fotoböcker.
SL: Är biblioteket tillgängligt för allmänheten?
PN: Biblioteket är öppet för allmänheten, och sedan 2014 kan alla med giltig legitimation skaffa ett lånekort och låna böcker.
SL: Hur är ni organiserade?
PN: Biblioteket ligger under avdelningen Förvaltning och bibliotek, men har en egen bibliotekschef. På biblioteket arbetar sex personer, varav fyra är bibliotekarier (en av dem chef), en studiepedagog och en IKT-samordnare. Två av bibliotekarierna sköter förvärv av böcker, tidskrifter och elektroniskt material.
SL: Hur väljer ni vad som köps in?
PN: Vi får ständigt inköpsförslag, och vår inställning är att vi i möjligaste mån ska tillgodose dessa. Vi gör dock vissa efterforskningar för att vara säkra på att våra budgetmedel används effektivt. Under terminstid kommer det oftast in flera förslag per dag. Utöver detta försöker vi hålla koll på bokutgivningen för att inte missa några självklara inköp. Vi läser recensioner, nyhetsbrev och förlagens webbsidor för att fånga in så mycket som möjligt av utgivningen och skapa oss en bild av kvalitet och innehåll.
Lidia Westerberg Olofsson - Konstbiblioteket
Lidia Westerberg Olofsson har studerat biblioteks- och informationsvetenskap vid Uppsala universitet. Hon har där även gått Kulturvetarprogrammet med konstvetenskap som huvudinriktning. Idag arbetar hon som bibliotekarie vid Konstbiblioteket, Nationalmuseum/Moderna Museet och har tidigare också arbetat vid bland annat Fotografibiblioteket.
Svante Larsson: Vad är din personliga relation till fotografi?
Lidia Westerberg Olofsson: Jag har en relation till fotografi som är mer yrkesmässig än privat.
SL: Fanns det ett fotointresse innan, parallellt med att du utbildade dig till bibliotekarie?
LWO: Jag läste konstvetenskap innan jag utbildade mig till bibliotekarie och hade väl egentligen inget specifikt fotointresse under studietiden. Mitt intresse för fotografi väckes när jag fick möjligheten att börja arbeta vid Fotografibiblioteket, Moderna Museet. Här fick jag kollegor som hade ett stort fotografiintresse som verkligen brann för ämnesområdet.
SL: Vad har du för relation till fotoböcker?
LWO: Jag har en nära relation. I min tjänst ingår omvärldsbevakning av nyutgiven fotografilitteratur, katalogisering av fotografiböcker och administration av fotografitidskrifter.
SL: Hur presenteras fotoböcker på biblioteket? Vi har igen särskild exponering för just fotografilitteratur? Har biblioteket några specialarrangemang i anslutning till fotoböcker?
LWO: Nej, däremot producerar både Nationalmuseum och framför allt Moderna Museet fotografiutställningar.
SL: Vad styr vilka böcker som finns tillgängliga i biblioteket? / Hur väljer ni vad som köps in?
LWO: Övergripande kriterier för förvärvet är att spegla museernas samlingar, utställningar och övrig verksamhet samt nya företeelser inom konst, fotografi och design. Förvärv sker huvudsakligen genom köp. Gåvor och donationer tas emot om de motsvarar den fastslagna förvärvspolicyn. Samma princip gäller vid byten. Fotografiämnet har ingen egen budget och sedan år 2013 ligger fokus vid förvärv i huvudsak på fotografilitteratur utgiven i de nordiska länderna.
SL: Hur stor frihet har ni i val av vad som köps in?
LWO: Det finns frihet vid förvärvsprocessen men det ska gå att motivera varför man gör ett visst inköp. Att det exempelvis följer förvärvspolicyn, speglar samlingarna eller behövs till en utställningsproduktion.
SL: Vilka fotoböcker eftersöks av läsare?
LWO: Böcker om enskilda fotografer är den litteraturen som efterfrågas mest.
SL: Märker ni av en speciell läsekrets för fotoböcker?
LWO: Nej, inte direkt men många av våra låntagare blir vad man kan kalla ”stammisar”. Flera av våra låntagare som besökte Fotografibiblioteket har hittat till Konstbiblioteket. Sedan har vi förstås många nya besökare varje år.
SL: Finns det en speciell orsak/anledning/historik till varför det finns fotoböcker i biblioteket?
LWO: Anledningen till att det finns fotografilitteratur i Konstbibliotekets samlingar är att det ägde rum en sammanslagning mellan Fotografibiblioteket och Konstbiblioteket år 2013. Fotografibibliotekets historia började år 1971 då Fotografiska Museet, en egen avdelning vid Moderna Museet, startades upp. Parallellt med uppbyggandet av den fotografiska samlingen växte ett referensbibliotek fram som kom att kallas för Fotografibiblioteket. Fotografiska Museet upphörde att existera som egen avdelning 1998 och Fotografibiblioteket blev kvar som ett specialbibliotek i Moderna Museets lokaler. Kort därefter förändrades läget för Fotografibiblioteket. En donation med bland annat en konstsamling från museimannen och konstsamlaren Pontus Hultén skulle införlivas i museets samlingar. Det beslutades att konstsamlingen från Pontus Hultén skulle placeras i Fotografibibliotekets lokaler. Biblioteket fick flytta ut och lokalerna byggdes om till ett visningsmagasin. Fotografibiblioteket flyttade då åter igen in i Prästgården på Skeppsholmen där historien en gång började. Lokalerna var för små och biblioteket erbjöds snart mer yta i ett närliggande hus. Ett kort tag därefter beslutades det att Fotografibiblioteket skulle slås ihop med Konstbiblioteket som låg i samma byggnad.
SL: Vilka är era läsare? Är biblioteket tillgängligt för allmänheten?
LWO: Våra läsare är museipersonal, forskare, studenter, yrkesfolk och konstintresserad allmänhet. Vi har vanligtvis öppet tre dagar i veckan för externa besökare. Under pandemin har vi haft stängt i perioder och just nu tar vi enbart emot förbokade besök.
SL: Hur läses fotoböcker på biblioteket? Läses de på plats, lånas hem...?
LWO: Vi praktiserar inte hemlån. All litteratur får man läsa på plats. Blir man inte klar säger man till så sparar vi litteraturen på en hylla till nästa dag. Då större delen av våra samlingar finns i magasin brukar vi rekommendera att man beställer fram böckerna någon dag i förväg. Vi har hämtning från fjärrmagasin två dagar i veckan så det kan ta någon dag innan boken man vill läsa tas fram. Personalen vid museerna får låna med sig litteratur hem så det händer lite då och då att en bok är utlånad till någon i personalen.
SL: Hur är ni organiserade?
LWO: Konstbiblioteket är Nationalmuseums och Moderna Museets gemensamma bibliotek för konst, fotografi och design. Biblioteket har fyra anställda, tre bibliotekarier och en bibliotekarieassistent.