Touch me

Touch me är en personlig skildring om subkultur, identitet och sökande vid Sveriges dansbandsbanor. Till dansbanorna kommer varje människa med sina erfarenheter, sin sinnesstämning och sin dansstil. På golvet smälter allt samman till en enhet där kroppsspråket talar och man rör sig på samma sätt, med utrymme för personliga variationer. Som subkultur kan dansbandsvärlden studeras ur flera perspektiv. Musiken i sig kan beskrivas. Ritualen att gå ut och dansa och relationerna mellan människor likaså. Men i stunden, för den som deltar, handlar det om några av de mest intensiva och grundläggande mänskliga behoven. Romantik. Beröring. Att vara tillsammans och dela en upplevelse.

I Touch me har dansbandsvärldens gemenskap blivit sitt eget tillstånd, bortom tid och rum. Det är den mellanmänskliga laddningen som är skildringens kärna. Det finns en kontrast mellan tillvaron på dansgolvet och utanför. Utanför kan man se reservation, tillbakadragenhet och självmedvetenhet. I dansen löses dessa tillstånd upp i närhet, ömhet och innerlighet. Det är den spänningen och det skiftet av tillstånd som drev mig till att återvända år efter år.

Year of the Dragon

Hur påverkas en människa när dess fysiska miljö och omgivning är i en ständig snabb förändring? Den frågan ligger till grunden för det fotoprojekt från Beijing som jag ägnat delar av de senaste tre åren till, en stad jag bodde och arbetade i under ett år mellan 2016 - 2017.

I Year of the Dragon som släpptes hösten 2017 presenterar jag en fotografisk skildring av människans plats i det kinesiska samhällets spänning mellan nytt och gammalt. Alla bilder är från landets huvudstad som beskrivs som en av världens mest föränderliga städer. I stadens hjärta finns de sista områdena av så kallade hutong kvar, gränder som bildas utav rader av siheyuan, traditionella gårdshus. Formen av Pekings hutonger har förändrats, utvecklats och utvecklas med staden. Gränderna är mer än bara venerna för stadens trafik, de är ett levande register över historiska och stilistiska förändringar.

Under de senaste 15 åren har stora delar av hutongområdena försvunnit för ge plats åt en modern stad med höghus och köpcentra. Samtidigt är vardagslivet präglat av traditioner, och den individuella friheten är på många plan obefintlig. Vem har makten och hur makten utövas i städernas offentliga utrymme är en känslig fråga i Kina. Kina är praktiskt taget ett parti med ett auktoritärt politiskt system där partiet och regeringen utövar strikt kontroll över befolkningen.

I hutongen utspelas en kamp mellan staten och individen, där staten alltid går vinnande ur striden.

Year of the Dragon är den första delen i en tilltänkt boktriologi om Beijing. Den andra delen Metamorfos planeras att släppas i början av 2021.

Orange street

Vem är du som individ i ett land med nästan 1,4 miljarder invånare? I ett land där individualism används ofta som något negativt, och anses som uttryck för själviskhet.

Bilder Johannes Frandsen. Ur bokprojektet Orange street.

I projektet Orange street får betraktaren möta några av Beijings tusentals gatsopare. Deras arbete är att sopa en och samma gata, 7 dagar i veckan, 12 timmar per dag.

De är en självklar del av stadsbilden men samtidigt förväntas de vara så osynliga som möjligt. En kulturell aspekt jag var intresserad av när jag fotograferade Orange street är hur olika majoriteten i väst och majoriteten i Kina ser på individen. Identitet i Kina byggs upp på att vara en del av ett ”vi” medan vi i väst lär oss uppfatta oss själva som ”jag” och något avskilt från andra människor. Jag vill med projektet ge betraktaren möjligheten att få möta en grupp människor som trots sina orangea lysande kläder nästan är osynliga i världens folkrikaste land.

Projektet är färdigfotograferat och sedan hösten 2019 har jag arbetat tillsammans med förlaget Kult Books med målet att släppa en bok hösten 2020.

Barriär

”Varje migrant utgör en allmän säkerhets- och terrorrisk,” sa Viktor Orban, Ungerns populistiska premiärminister, på en nyhetskonferens 2016 i Budapest.

Ändå tenderar en majoritet att se europeisk kultur som öppen och inkluderande. Men Europa har under de senaste åren sett barriärer öka över hela kontinenten trots att Europa för knappt 30 år sedan var hem till en av en av världens mest avskyvärda murar. Att bygga murar för att skydda ett land är inget nytt. Vi behöver inte titta tillbaka så långt som Hadrians mur; under vår historia har det funnits hinder som delar upp det europeiska landskapet. I Barriär  undersöker jag murar och stängsel samt deras omedelbara omgivningar. Även om de mest kända murarna idag finns på andra kontinenter – till exempel vid den amerikansk-mexikanska gränsen, mellan Nord - och Sydkorea, Israel och Västbanken, och Pakistan och Indien, bara för att nämna några – men i Barriär koncentrerar jag mig på en kontinent, Europa.

Bilder Johannes Frandsen. Ur fotoboksprojektet Barriär.

Idag finns murar som separerar människor i tio europeiska länder. Specifikt så fokuserar projektet på två olika syften att bygga murar. Den ena är murar som är uppförda av myndigheter och som fortfarande står idag för att förbjuda människor att antingen lämna eller komma in i den europeiska unionens territorium. Det andra är murar uppförda för att segregera en stads invånare. Projektet består av bilder från Belfast, gränsen mellan Ungern och Serbien samt gränsen mellan spanska enklaven Melilla och Marocko.

Projektet planeras att släppas som bok under 2021.

Johannes Frandsens konstnärliga verksamhet präglas av ett etnografiskt förhållningssätt där fotografi handlar om identifikation och relation. Det var i mötet med en människa eller gruppering som Johannes först hittade en närvaro i sin kreativitet och där fotografi som konstnärligt uttryck passade honom. Människan är fortfarande central i Johannes val av fotografiska projekt. I processen av att välja projekt så hamnar valet ofta i korsningen i vad han tycker är intressanta och viktiga ämnen med en känsla av nyfikenhet. Allt från en djupdykning i den svenska dansbandskulturen till att utforska murar som separerar nationer och städer i Europa. Viktiga ämnen i hans arbete är mänskliga interaktioner, migration och relationen mellan människans påverkan på sin miljö och påverkan hos en människa när dess fysiska miljö och omgivning förändras. Det som gör de fysiska böcker intressanta att göra för Johannes är dels att man har den i handen vilket ger möjlighet att styra bildflödet, hur bilderna står i förhållande till och påverkar varandra. Även i egenskap som konstnär så tycker Johannes om att skapa något som är bestående. Johannes menar att fotoboken är ett medium som kan uttrycka komplexa, abstrakta samtida frågor och har möjligheten att nå en bredare publik. En stark drivkraft för Johannes är att göra böcker som berättar historier och reflekterar vårt samtida levnadssätt.

TILLBAKA | NÄSTA