Jag kommer från en bakgrund inom måleri, och i mina kollage använder jag måleriets expressivitet och råhet och kombinerar det med fotografiets unika förmåga att fånga nuet. Det är i detta gränsland mellan olika medium; fotografi, modernistiskt måleri och kollage, som jag hittar en vital spänning. Denna spänning använder jag mig av för att visa på komplexiteten i nära relationer. Jag har i hela min fotografiska karriär arbetat med teman som handlar om mellanmänskliga relationer, identitet och längtan efter tillhörighet. Med detta som utgångspunkt arbetar jag med en serie fotoböcker i tre delar: I min första fotobok Surfacing (Journal/2011) berättar jag en historia om ett nära förhållande mellan mor och dotter. Hur fotograferar man en klaustrofobisk stämning mellan två människor? Jag leker med mediets möjligheter och begränsningar när jag i en samanställning av fotografiska landskap, porträtt och privata minnen, antyder en plats mellan realitet och fiktion. Surfacing blev inkluderad i antologin över historiska fotoböcker, The Photobook A History vol. 3 av Martin Parr och Gerry Badger (Phaidon). Fotobok nummer två - Bristningar är en naturlig fortsättning på att visualisera inre händelser, som en konsekvens av bakgrund och familj. Bristningar publiceras av förlaget Journal 2019/2020 och har redan presenterats i en stor utställning på Bomuldsfabriken Kunsthall i Norge tillsammans med den svenska målaren Stig Lundgren.

Böcker av Katinka Goldberg.

Slik maleren Lundgren trekker mot det fotografiske, trekker fotografen Goldberg mot maleriet. Begrensningen i fotografiets evne til å vise en kompleks virkelighet gjør at Katinka Goldberg som kamerabasert kunstner trekker mot maleriske metoder og virkemidler. Hun begynner med et blankt lerret og bruker tid for å bygge opp motivet heller enn å finne det gjennom kameralinsen. Som kubistene er hennes avbildninger fragmentert og satt sammen til forskrudde perspektiver for å finne fram til noe som er mer realistisk. Som surrealistene bruker hun absurde elementsammenføyinger for å fortelle sin historie, og som symbolistene bruker hun farger for å beskrive psykologiske forhold. Dette har hun lært av sin stefar Stig Lundgren, som viste henne hvordan man kan se verden gjennom bilder. - Konsthistoriker Linda Myklebust från katalogtexten till DIALOG på Bomuldsfabriken Kunsthall.

Med Bristningar vill jag berätta om vad trauman inom familjen gör med vår identitet och självbild. Vilka blir konsekvenserna av att växa upp i en dysfunktionell omgivning? Hur påverkas den inre världen av de livsvillkor man möter som barn; emotionellt, psykologiskt och existentiellt? Min bok Bristningar handlar framförallt om mig och min farmor, och hur min uppväxt med henne kom att påverka min självbild och mitt sätt att vara i världen. Hon var en kvinna som på ytan verkade normal men som dolde ett inre kaos som gjorde min värld oförutsägbar och motsägelsefull.

Farmoren er også til stede i Bristingar. Vi ser henne allerede i det første rommet, med løveungen på fanget i et fast grep. Vi treffer henne likevel ikke. Farmors ansikt er skjult av et stramt håroppsett, ordentlig, ryddig. Nystrøket som den hvite skjorten. Det er løveungen vi treffer i bildet, et eksponert barn på farmors fang. - Linda Myklebust

Att använda kollage som visuell strategi ger mig en större frihet till att kunna beskriva inre tillstånd och psykologiska mekanismer - denna outtalade del av vårt inre som är så svår att verbalisera. Collagen i Bristningar balanserar på gränsen mellan sårbart och groteskt och består av dekonstruerade kroppar och element av tredimensionella objekt.

Kollagetekniken är till sin natur våldsam – likt Hans Bellmer använder jag tekniken till att söndra och separera. Men till skillnad från Bellmer används den amputerade och sedan ihopsatta kroppen för att gestalta en fragmenterad identitet. En identitet som har reparerats - fogats samman igen till en ny helhet. Hur mycket man kan ta bort utan att försvinna? Och hur nära kan man gå innan helheten förloras, och närheten blir till ett avstånd? I fotografi måste man hela tiden förhålla sig till det som redan är – till det som man ser med blotta ögat omkring sig. Med kollage är processen motsatt, och man kan börja från ett blankt papper och bygga upp bildelementen från grunden.

Jag är intresserad av det taktila; och adderar tredimensionella objekt till mina collage. Det här ger en frihet att skapa sitt eget personliga bilduniversum. Genom att jobba med abstrakta bilder finner jag en ny typ av tydlighet som är min egen realism. Resultatet blir till en slags människor som ofta bara är kropp utan ansikte. Det finns inte alltid någon som kan se tillbaka på oss som betraktare. Samtidigt är det inte objektifierade kroppar vi ser på. Kanske för att de är nästan helt avskalade från de vanliga kulturella koderna? Jag har också medvetet tagit bort det mesta som skulle kunna göra figurerna i kollagen till objekt - ingen stereotyp skönhet eller perfekta kroppar. Ibland vet man inte heller om det är en man eller kvinna man ser på. Genom att ta bort sådana kännetecken hoppas jag göra det mer allmängiltigt, och inte låsa fast det i vår kulturellt begränsade definition av vad som är vackert eller fult.

Det svenske begrepet «bristningar» kan ha flere betydninger; en brytning, eksplosjon, anfall eller utbrudd. Defekt, skavank, eller fravær av noe. Bristninger i huden kommer av radikale endringer på innsiden; at det som er inni blir for stort og presser på slik at det ytre skallet vårt ikke holder, det brister og setter arr som forblir for alltid.

 - Linda Myklebust

Fotobok nummer tre tar också upp familj och identitet: Shtumer Alef (Journal 2020) handlar om mina judiska rötter, och hur flykt och krigsminnen påverkar generationerna som kommer efter. Det er samtidig ett djupt personlig projekt - en undersökning i längtan efter tillhörighet, och en kommentar till tiden vi lever i, där det inte varit så många människor på flykt sedan andra världskriget. I centrum för projektet står min norsk-judiska mormor Assne Kahn och hennes flykt undan nazisterna. Genom dagboken hon skrev under kriget har jag fått reda på hennes exakta flyktväg och kunnat gå i hennes fotspår genom Norge över gränsen till Sverige. Genom att gå hennes flyktväg försöker jag förstå hur yttre flykt kan transformeras till inre – projektet undersöker hur traumatiska minnen av flykt och krig tyst vidareförs i generationer om man inte bearbetar det. Går det att berätta historien om den inre och yttre flykten två generationer senare? Och här är jag tillbaka till de teman som löper som en röd tråd genom alla mina projekt: Hur visualiserar man en känsla av hemlöshet och längtan efter tillhörighet? Shtumer Alef kommer att lanseras i antologin Norwegian Journal of Photography #4 och visas i en stor grupputställning på Hennie Onstad Kunstsenter augusti 2019. 2020 kommer Sthumer Alef ut i bokform på Journal förlag. (Shtumer Alef = tecken på Jiddisch som enbart markerar tystnad). Jag använder mig av bokformatet för att förmedla fotografi, eftersom det skapar ett både konkret och mentalt rum för betraktaren att gå in i. Det uppstår en intimitet och ett utrymme för tid och eftertanke som passar till de teman om mellanmänskliga relationer som jag berättar om.

Katinka Goldberg är född 1981 i Stockholm, men har sedan 2008 varit baserad i Oslo. Hon är utbildad i Sverige och Frankrike och har en BA i fotografi från Edinburgh College of Art. Goldbergs första bok Surfacing (Journal 2011) blev inkluderad i Martin Parrs och Gerry Badgers The Photobook A History Vol.3 (Phaidon) Hon har haft en lång rad utställningar, både i Norge och runt om i Europa. 2016 var hon med i Foam Talent (Amsterdam) med utställning i London och New York. Hennes senaste utställning var på Bomuldsfabriken Kunsthall 2019 tillsammans med den svenska konstnären Stig Lundgren. Goldbergs nästa bok, Bristningar, kommer på Journal i slutet av 2019. I augusti 2019 visar hon sitt senaste projekt Shtumer Alef på utställningen Norwegian Documentary Photography på Henie Onstad konstmuseum i Norge samt deltar i publikationen Norwegian Journal of Photography #4. 2020 kommer samma projekt i en egen bok på Journal.