Janne Riikonen. Vem är han, förläggaren för Kult Books? Ett förlag som ger ut fotoböcker, annan kamerabaserad konst i monografier samt artist´s books. Jag inser att jag köpt många av förlagets titlar, när jag tittar i bokhyllan. Jag frågar runt bland vänner och i en bokhandel om den lite hemlige förläggaren och fotografen och bestämmer mig slutligen för att kontakta honom. Jag måste bara få veta lite mer.

Jag bläddrar i böckerna jag har från förlaget. Mère. Julie Scheurweghs. Jag älskar allt med den. Bilderna, formen, Scheurweghs ansikte som uttrycker livet, livet som kommer till i födandet. Transcendence av Mikko Kerttula. En bok i mycket liten upplaga, där jag lyckades köpa det sista exemplaret. En bussterminal och vad som händer där. Il Malocchio av Andrea Simonato.  En cirkel på omslaget. En bok som kommunicerar något övernaturligt, lite obehagligt och det är omöjligt att sätta fingret på vad som skapar stämningen. Simonato har den och jag hittar den i varje exponering. Jag förtrollas.

Detta var endast tre av titlarna. Om jag försöker bena ut varför jag blir nyfiken på hur Riikonen arbetar handlar det om att det finns något otyglat i produktionen. Det är produktivt, titlarna är många men trots det har de kvalité och han har en egen stil – oavsett variationen i utgivningen. Jag ger ut böcker själv och vet vilket arbete det kräver. Hur gör han? Jag får det också berättat för mig att Riikonen har ett vanligt dagjobb några dagar i veckan. Hur är det möjligt? Jobbar han på nätterna? När vi ses berättar han att nog kommer släppa sju böcker nästa år. Jag noterar också att han själv gjort formen på flera av böckerna, även om det inte alltid framgår överallt.

Det är december, minusgrader och snö i Stockholm. Jag åker ut till ett industriområde för att vi ska ses. Lördag, tomt, tyst. Jag ringer på hans mobil. Först svarar ingen men sedan kommer han och öppnar. Vi går upp, jag tar av mig ytterskorna, varma ytterkläder och går in på kontoret han hyr. På väggarna hänger bilder, sekvenser. Jag ser också delar ur böckerna jag beskrivit. På en vägg hänger exempelvis omslaget till Mikko Kerttulas bok. Jag beskriver varför jag tycker om det för Riikonen. Abstraktionen som uppstår via glaset mellan avfotograferad person och mig som betraktare. Glaset från bussterminalen.

Vi pratar distribution. Riikonens böcker säljs i hela världen. Jag vet hur svårt det är att sälja utomlands, med allt vad det innebär. Jag frågar nyfiket hur det går till i Riikonens fall. Han gör mycket av det arbetet själv. Formen, hur arbetar han med den? Han berättar att han inte har någon utbildning i grafisk design men att han lärt sig allteftersom. Vi är överens om att varje bokprojekt är som en egen värld, fylld med lärdomar. Det uppstår alltid nya situationer att hantera, snabba beslut, viktiga beslut och så naturligtvis samarbeten med människor. Samarbeten med konstnärerna, vars böcker han gör, men också samarbeten med tryckerier, andra formgivare, boklådor etc. Jag har läst att han har en bakgrund inom bildjournalistik och sett hans bok Personalia, som var en av de första böckerna som gavs ut på förlaget. Jag tänker att hans bakgrund som bildjournalist måste vara avgörande för hur han hanterar fotografierna i böckerna och vad han väljer för projekt att arbeta med, men säkert också för alla dessa samarbeten och möten. Riikonen berättar att han rest mycket i sitt liv. Han berättar om uppdrag utomlands som just bildjournalist. Nu reser han ut i världen till mässor med sina böcker. Vi talar om hur alla olika erfarenheter formar en och kan vara till nytta när man arbetar som vi gör. Att våga lära genom att göra, att inte nödvändigtvis ta de självklara och raka vägarna. Att på så sätt kanske skapa det man vill skapa och kanske på det sättet göra något eget.

Erfarenheter samlas inte bara inom det fält man verkar. Det kan vara på andra ställen, i andra möten som man skaffar sig avgörande kunskaper. Inget är förutsägbart. Det är viktigt med nyfikenhet men också att våga. Vi pratar om bra och dåliga kunskaper. Ibland är det till exempel bra att inte veta vad som är svårt innan.

Mikko Kerttula, vars bild hänger där på Riikonens vägg. Vem är han? Janne Riikonen berättar att de studerade tillsammans på Mittuniversitets utbildning i bildjournalistik. När de visade upp i skolan vad de fotograferat under veckan som gått berättar Riikonen hur Kerttula alltid hade tagit bra bilder. Flera år senare blir det så att han formger och arbetar med Kerttulas material och ger ut boken Transcendence. Riikonen söker nästan uteslutande upp dem han vill arbeta med själv. I detta fall kände han ju Kerttula men annars kan det vara så att han ser bra bilder på exempelvis Instagram och kontaktar personen. Konstnärerna han ger ut kommer från olika länder. Själv är Riikonen ursprungligen från Åbo, i Finland. Han beskriver hur utbildningen i Sundsvall ledde honom till Sverige och hur han slutligen hamnade i Stockholm. Mikko Kerttulas projekt är fotograferat i just Sundsvall, där de studerade tillsammans. Personer kring en bussterminal. Som sagt så fastnar jag för de bilder i projektet som är som mest abstrakta – en skugga, en kontur, en rörelse. Omslaget på boken är rostrött, inlagans svartvita bilder är tryckta på tunt papper och i kolofonen är den handnumrerad och signerad.

Att göra böcker innebär ett långsiktigt arbete. Samarbeten sträcker sig ofta över år. Det tar tid att göra en bok, många saker kan gå fel och gör det. Mycket går att kontrollera, mycket går inte att kontrollera. Att arbeta med böcker är en passion, ett måste för de flesta som gör det. Det är beroendeframkallande. Riikonen skrattar när jag tar upp detta. Vi är eniga om det. Jag förstår att Riikonen arbetar mycket. På luvtröjan han har på sig har han förlagets logga tryckt på bröstet. På många sätt blir man ett med sitt jobb.

Det ges ut många bra fotoböcker i Sverige, trots att det är krävande att vara förläggare eller fotoförfattare. Det är fint att det finns denna passion och det är fint att en eftermiddag i december få prata böcker med en passionerad förläggare i ett industriområde i ett kallt Stockholm.

Linda Bergman (f. 1976) är skribent/kritiker och fotograf/konstnär samt medgrundare av och chefredaktör för VERK tidskrift. 2020 tilldelades hon Dynamostipendiet för sitt arbete med VERK. Bergman driver också bokförlaget Boris Press och har varit redaktör för flertalet böcker. Som konstnär är hon aktuell med nysläppta boken Vind är också beröring (Sandarbeten).

Janne Riikonen (b.1988) is a Finnish photographer and publisher, based in Stockholm since 2016. Riikonen holds an MA in photojournalism from the Mid Sweden University and BA in culture and arts from Turku University of Applied Sciences. In 2017 Riikonen founded publishing house Kult Books and published the first title Roots by Latvian Eva Saukane. Since then Riikonen has published 12 books, 5 of which came out in 2022. Besides making books Riikonen still works on personal photographic projects.

Mikko Kerttula (b.1984) is a Finnish documentary photographer and educator who has a passion for personal independent projects. As a photographer Kerttula is often drawn to patiently explore the small and even mundane details of places, people and the events of everyday life. Kerttula holds an MA in photojournalism from the Mid Sweden University and a B.A.A in photography from the Lahti Institute of Design and Fine Arts. Since 2017 Kerttula has worked as the coordinating teacher of photography and visual communications at the Lahti Academy of Liberal and Fine Arts.