Året var 1975, jag hade precis avslutat fotoskolan och fått jobb på Stockholms stadsmuseum. Varje morgon låg en rejäl bunt originalprintar med Stockholmsmotiv från museets rika fotoarkiv och väntade på mig för att reprofotograferas. Bild efter bild sattes upp på magnettavlan och fotograferades av med en handbygd Szabad- kamera[1] i trä. Mest föreställde fotografierna enformiga upprepningar av fasader, torg, bakgårdar, interiörer, vilplan, takrosetter. Samma sak dag efter dag. Allt i en enda röra.

Plötsligt överraskades jag av en bild med ett helt annat anslag. Praktfullare än något annat jag tidigare sett. Förundrat studerade jag bilden, läste den vackra signeringen, strök handen varsamt över den grängade ytan. Och njöt.

Vid eftermiddagskaffet kunde jag inte hålla mig, utan jag sa till min chef, Lennart af Petersens, att jag stött på ett par fantastiska fotografier av vad som jag trodde var tagna av en engelsk turist.

 -       Vem är fotografen? Undrade han.

-       Han heter Henry Goodwin, svarade jag.

Förvånat lyfte han på glasögon och sa något lätt irriterad över min okunnighet.

 -       Unge man, har du aldrig hört talas om Doktor Henry B Goodwin?

Han tog mig i armen och ledde mig nerför stadsmuseets gamla stentrappor, in i arkivet i källarplanet, öppnade en brandsäker ståldörr och gick fram till ett stort arkivskåp, drog ut lådan som bar Goodwins namn.

I en hisnande oordning låg hundratals magnifika original. Huller om buller - naket, hundar, arkitektur, kungligheter. Bilderna grep tag i mig omedelbart. Dagen därpå gick jag till Aspingtons antikvariat på Österlånggatan och köpte boken Troll och Tott. En märklig bok om Goodwins hundar från 1924. Sedan dess har mitt samlande av hans bildskatt fortsatt.

Fotografier Henry B Goodwin, ur boken “Vårt vackra Stockholm” 1920. 1)Anglais hörn, 2) Gustav Adolfs torg, 3) Järnvägsbron, 4) Hötorget, 5)Norrmalmstorg, 6) Jacob i tö.

Goodwin var en gåtfull person som med outtröttlig energi verkade inom flera till synes oförenliga yrken. Först som kunskapsrik språkforskare, därefter som orädd fotograf och i slutet av sitt liv som nytänkande trädgårdsexpert.

Inom den konstnärliga fotografin kom Goodwin att bli en djärv pionjär. År 1915 var han den första fotografen i Sverige som genomförde en egen separatutställning med konstfotografi. I bok efter bok stimulerade han därefter fotografins ställning som fullvärdig konstform, med en energi som ingen annan svensk fotograf tidigare åstadkommit.

Goodwins bildestetik blev att fjärma sig så långt från kamerans förmåga att mekaniskt och realistiskt återge verkligheten. Han inspirerades i stället av impressionisternas känsligt melankoliska drömvärld. Upphovsmannens inre bilder översattes i ett tidsödande kopieringsarbete. Metoden erbjöd en närmast oändlig variation av tonskalor, färger och pappersytor. Negativet i sig själv förminskade han till ett enkelt partitur.

Verkligheten gestaltades i mörka toner med mjukt försvagade konturer, där motivet manipulerades artistiskt i ett dis av softat fokus, befriat från störande detaljer. I processen kunde vissa partier i motivet avsiktligt förstärkas och andra lika naturligt tonas ner.

Goodwin lösgjorde sig från kamerans mekaniska avbildande, där målet var att placera fotografin jämsides med målerikonsten. Aldrig tidigare hade det i Sverige varit någon fotograf som så tydligt markerat att det var inte kameran, utan fotografen som besjälade bilden.

Han föddes som Heinrich Bürgel i München 1878. Som 25-åring doktorerade han i Leipzig med en avhandling om en 700 år gammal Isländsk handskrift, Konungsannall, som förvarades på Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn. År 1904 reste han med sin familj till Sverige där han hade fått en tjänst som språkforskare vid Uppsala Universitet. Som anglofil bytte han namn till Henry B Goodwin. Efter ett par år skilde han sig och den före detta frun och barnen flyttade tillbaka till Tyskland.

År 1914 slog sig Goodwin ner i Stockholm, där han bestämde sig för att snabbt bli Sveriges ledande fotograf. Metoden blev att bjuda in stadens tongivande kulturpersonligheter att fritt låta sig bli porträtterade. Året därpå hade han sin första separatutställning på Varias Konstsalong på Arsenalsgatan. Utställningen imponerade starkt på samtiden och innebar det definitiva genombrottet för Goodwin som ledande fotograf i Sverige de kommande femton åren.

Under sin livstid kom han att bli upphovsman till mer än tio böcker, varav tre utfördes i lyxutförande. Alla gjordes i små upplagor och med höga anspråk på utförande och tryck. Den första var Konstnärsporträtt från 1917 innehållande en kollektion porträtt av Selma Lagerlöf, Carl Milles, Hugo Alfvén m.fl. Alla är högtidligt avbildade i enkelhet och med stort allvar. Det är ett påkostat praktverk med 24 handtryckta fotogravyrer, utförda i München mitt under ett brinnande världskrig.

Två år senare kommer han ut med sin festskrift, Anders de Wahl, den tidens mest framgångsrike svenske skådespelare. Boken fick samma påkostade formgivning men med förenklat tryck, nu med maskingjorda fotogravyrer.

Lusten att skildra den växande staden gjorde att Goodwin år 1920 publicerade praktvolymen Vårt vackra Stockholm, som innehöll 39 fotogravyrer. Varje bild trycktes på konstpapper och klistrades in i boken för hand. Det blev en av de mest exklusiva fotoböcker som skapats i vårt land, med en begränsad upplaga om 200 numrerade exemplar.

Vid sidan av sin makalösa karriär som fotograf var han även en orädd kritiker, utställningskommissarie och handboksförfattare. Genom sina internationella kontakter fick han en uppmärksamhet som saknade motstycke bland skandinaviska fotografer.

År 1925 fick Goodwin en inbjudan av förläggarna till Vogue och Vanity Fair i New York som sökte ännu en fotograf. Han fick dock inte jobbet. Det troliga skälet var nog att Goodwins romantiska jugendinspirerade stil blivit hopplöst omodern i USA. I stället gick uppdraget till Edward Steichen ett par år senare.

Goodwin återvände besviken till Sverige. Lusten hade tynat, ambitionerna avtagit, även om han ännu ett par år skulle förbli fotograffurste i Stockolm. Han lämnade ateljé och mörkrum i innerstaden och flyttade till en nybyggd villa i Saltsjöbaden.

Med nya krafter inledde Goodwin sitt sista livstema, trädgårdskonsten. I flera böcker hyllade han den anspråkslösa vildträdgården. Trädgårdsarbete erbjöd enligt honom den säkraste hälsomedicinen för både kropp och själ.

Sommaren 1931 föll Goodwin i trädgårdstrappan vid villan och bröt benet. Komplikationer tillstötte och han dog endast 53 år gammal.

Bruno Ehrs är fotograf och fotobokssamlare, verksam i Stockholm. Ehrs arbetar med egna utställningar och uppdrag för magasin och böcker.

Henry B. Goodwins (1878-1931) fotoprojekt Vårt vackra Stockholm från 1920 visas nästa år på Liljevalchs konsthall. Det är en hyllningsutställning till 100-årsfirandet av projektet, där ett stort antal av hans originalgravyrer från boken kommer att visas.