För omkring tio år sedan, i samband med lanseringen av den smarta telefonen och läsplattan, så aktualiserades den analoga vs. digitala bokdiskussionen återigen. Man började helt enkelt att spekulera i den fysiska bokens överlevnad med en allt-i-allo ersättare i beredskap. De läsenheter som jag undersöker startar med den smarta telefonen, men även annan huvudburen eller kroppsnära teknik är relevant, beroende på lässituationen. En skillnad mellan digital och analog kommunikation är distributionen och delningen som jag också kommer beröra i denna text. Under det senaste decenniet befann jag mig någonstans mellan Zürich och Berlin, Köpenhamn eller Amsterdam. Jag hamnade ganska mitt i den europeiska diskursen om den objektlösa framtiden och konceptet ”bokens framtid”. Skeuomorfism var vanligt förekommande designattribut och de första gränssnitten i den smarta telefonen hade böcker och bokhyllor som kopierade de analoga.
För några år sedan, i Köpenhamn, initierade jag The Reading School – en plattform för undersökande av den ”nya publikationen” och började tänka ”boken som service” istället för som objekt. Tre gånger årligen samlas en tvärdisciplinär grupp med ett gemensamt intresse för nya typer av läsning. Gruppen har bestått av olika utövare så som forskare, designers, konstnärer, kuratorer, poeter och IT-experter. Det har varit väsentligt att diskutera och experimentera med nya teknologier samt med olika blickar, dels som läsare, och som innehållsskapare, men även med en redaktionell blick på det överordnade. I första hand har det handlat om att undersöka den smarta telefonens logik via den fysiska bokens struktur, för att se på liknande hierarkier som den fysiska boken utvecklat genom dess månghundraåriga historia. Jag ville starta samtal om publikationen och publiceringen som spekulerade bortom boken som objekt och istället fokusera på kommunikation i en utvidgad digital miljö, med utgångspunkt i innehåll och innehållskapande.
Stillbild från video (1.35 min): Aperol pose oil foreign exhale bee Jeanne / A proposal for an exhibition av Marie Raffn och Signe Boe. För att se video gå via länk genom att klicka på stillbild ovan.
The Reading School utvecklar sig och tar nya former via olika samarbeten, och under våren 2018 är jag tillsammans med den danska konstnären Marie Raffn inbjuden till att arrangera en workshop ”The reader, the writer and the robot” hos Bibliothek Andreas Züst i schweiziska St. Anton. Denna workshop kommer handla om att läsa, skriva och möjligheten att skapa nya berättelser baserade på den smarta telefonens logik. Vi är inspirerade av de radikala metoderna för textproduktion som den franska Oulipo-gruppen ställer upp. Med utgångspunkt i konceptet ”potentiell litteratur” kommer vi att undersöka sätt att läsa med dessa tekniska begränsningar och möjligheter som användaren får med den smarta telefonen.
Tiden kan sägas vara mer redo än tidigare för multimodala publikationer. Med en allt snabbare internetanslutning och med bättre skärmupplösning kan både film och bild upplevas i högre kvalité. Det digitala bildflödet kan sägas ha förändrats radikalt sedan vi har fått de mer lättburna läsplattorna och mobilerna.
Tjänster som Instagram och Snapchat har förändrat vårt sätt att se på fotografi och bild. Ungefär vid samma tidpunkt som entrén för läsplattorna så kom även Youtube och streaming-tjänsterna för film. Jag ser detta som en positiv och spännande utveckling, inte bara för redaktionella designers men också för läsaren.
Genom multimodal kommunikation kan man som innehållskapare arbeta med rytm och dynamik i kombinationen mellan text, film, stillbilder och ljud osv. Här upplever jag mig fri, som formgivare, i de möjligheter som finns på skärmen och blir mindre emotionellt eller fysiskt bunden till pappersboken.
I nuläget intresserar jag mig för innehållsskapare som jobbar med bilder och språk, där robotteknik möter människan. Via till exempel robotstyrda översättningar förändras språket, och kanske mest av allt sättet att se på språk. Detta skapar i sin tur även nya kommunikationsformer. Robotstyrda ”assistenter” så som Siri eller Alexa förändrar inte bara gränssnitten men också sättet att navigera. Bland annat lanserar Google inom kort en ny funktion för sin mobila sökmotor som tillåter kändisar att svara på vanliga frågor i form av video-selfies. Kan man föreställa sig nya kommunikationsformer där ansikte möter ansikte i video-trådar?
Ett annat perspektiv, i den digitala logiken, är de nya publiceringsstrukturerna via djupinlärning (se AI, maskininlärning). Djupinlärningen påverkar vårt sätt att betrakta och använda bilder och videor. Detta skapar både nya möjligheter men orsakar även nya problemställningar på olika plattformar. Det råder delade meningar om vilka algoritmer som premieras på till exempel Facebook. Någon menar att länkposter verkar ge ”mer räckvidd” medan andra menar att Facebook premierar användandet av video. Video sägs även generera 1200% mer delningar än text och bild tillsammans i sociala medier. Bilden som fotografi, där avbildningen kopieras på ett fotopapper, kan sägas vara ett led i industrialismens spår. Cecilia Grönberg skriver i sin avhandling Händelsehorisont:”Fotografin är förstås inte endast en teknologi för att producera bilder, utan också en apparatur för att betrakta, lagra och publicera bilder.” Fotografihistorikern Geoffrey Batchen sätter perspektiv på nutiden och skriver ”som historiker måste vi medge att fotografin inte alltid har funnits. Den kom från ingenstans, den kan försvinna till ingenstans. Vi måste vara öppna också för en sådan möjlighet.” Fotografiet liksom pappersboken som konstform kan sägas vara under minst sagt stor förändring.
Den smarta telefonen är konstant under granskning av såväl forskare, teknikexperter som enskilda individer, och många förhåller sig kritiska till användningen av den. Jag hoppas på att vi som formgivare och förbrukare lär oss att hantera den mer raffinerat i sociala sammanhang, som publiceringsverktyg, som kamera, som allt-i-allo pryl och att vi lär oss mer om smarta kommunikationsformer i framtiden – virtuella, verbala såsom visuella. I konceptet ”boken som service” där ljud och film är en del av formen, är AI och de nya distributionsformerna under stor förändring som man inte kan bortse från. I The Reading School önskar jag synliggöra digital kommunikation genom praktiska experiment, workshops och föredrag. Publikationen spänner över många andra fält som till exempel genre, ekonomi och pressetik. Denna text försöker närma sig några av de fält som den ”nya publikationen” och publiceringsstrukturerna berör.